Oj oj. Surfi---g morgon hemma hos fröken Olsson kan jag meddela. Mannen och jag tjafsade. Jag hatar när vi tjafsar om betydelselösa saker. Gläfs gläfs. Bara för att båda är trötta och vill avreagera sig. Vi har dessutom det problemet att båda är tjurskallar. Vi skulle lämna ihop idag, en idé vi kom på i går kväll när vi drack Baileys (det enda våra grannar kunde låna ut) för att fira att min mans humorserie börjar likna en succé). Utifrån när vi gick till dagis såg vi ut som en "reklamfamilj". Två barn, en mamma och en pappa kommer där tillsammans. Solen skiner (lite, nästan inget) och klockan är över nio men familjen tar det lugnt.
Men går man lite närmare hör man liksom Hajen-musiken och mamman som fräser:
"Fan vad du är sur. Skärp dig."
Pappan väser: Ska jag skärpa mig, lägg av nu för fan!
Barnen: Varför bråkar ni?
Men det är ju ytan som räknas i dessa Family Living-tider har jag hört.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där känner jag igen. Precis så låter det hos oss också mellan varven.
-vad sur du är!
-jag är inte sur. Det är du som är sur, då blir jag också på dåligt humör.
-det var du som började.
-men lägg av.
-lägg av själv.
-skärp dig.
-skärp dig själv!
osv,osv,osv.
Skicka en kommentar