I helgen bakade jag bullar. För första gången i mitt 34-åriga liv har jag bakat bullar helt själv. Patetiskt? Jo, men som jag sa, just mat/bak är inte min passion. Men jag kan fixa skor till er, billigt, på fem sekunder blankt.
Men min smartass dotter lämnar mig inte i fred efter indicenten med pappret i köttebullarna. Dottern i neutral ton till sin far efter att han smakat på mina bullar: Hittade du något papper i dem, pappa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Okej dom gick alltså att äta iallafall?
Jag har slutat baka efter att folk tappar tänderna i ett försök att äta.
På skolans vårsalong låg mina bullar kvar på tallrikarna.
Kräsna satar.
Nu mer köper jag frysta kanelbullar eller åker till Valhallabageriet.
Haha... det är så dumt att försöka då ja, bara att ta sig till bästa bakery!
Om det är till nån tröst...jag var 43 när jag bakade mina första egna bullar själv! Man prioriterar olika, jag prioriterar annat! Har tre söner, välartade utan hemmabakade bullar. :-)
Ja herregud, det finns nog många kvinnor i den här världen som inte kan/vill/hinner/orklar baka och det går bra ändå.
Skicka en kommentar