Studio Belindas undersökning: Kända programledare känner av utseendehetsen

I gårdagens program (repris kl 12.00 idag) pratade vi med TV4-bruttorna Jenny Östergren och Kristina Thulins om deras debutroman "Vi som hade alla rätt".

De handlar om två kvinnor som jobbar på en kommersiell TV-kanal. Den ena, Cissi, jobbar som programledare och hetsar med sitt utseende och är hela tiden rädd för att bli omsprungen av andra programledare. För att kunna få till ett riktigt bra snack i går ringde Ankan och jag runt till 15 kända kvinnor i olika åldrar som leder olika typer av program på både kommersiella och icke-kommersiella kanaler. Vi frågade: "Finns det ett bäst-före-datum på kvinnor som är programledare som ni inte upplever att era manliga kollegor har?" samt "Behandlas kvinnor och män som är programledare olika?"

Alla svarade JA på de här frågorna. Eftersom alla som svarade vill vara anonyma kan jag inte säga vilka som var med men jag kan redovisa några citat:

”Killarna får vara roliga medan vi tjejer får värdinnerollen”
”Jag blir klappade på huvudet av kanalen”
”Tackar man som tjej ja till pengarna på en kommersiell kanal är det underförstått att man måste raka benen. På SVT var det bättre, på kommersiell teve har jag upplevt att det enda jag uppmuntras för och får beröm för, är hur jag ser ut och vad jag har på mig."
”Det finns en press på kvinnor att vara snygga. Män kan se bohemiska ut och uppskattas för det”
"Män kan vara äldre och få hålla på fortfarande. Kvinnor väljs bort i samma ålder".

På TV4 kan jag personligen tycka att det här blir smärtsamt tydligt. En Steffo med håret lite rufsigt och härlig ölmage sitter där bredvid en superpiffad Jenny Östergren. Eller i Let´s Dance. David Helenius står ute på dansgolvet, snackar med juryn, styr, skojar. En härlig kille. I like him! Vem står i kulissen, dressad till tänderna och liksom är värdinnan? Jessica Almenäs. Jag tycker morgonsofforna i alla fall kunde leka med könsrollerna lite mer. Äldre kvinnor , yngre män. Snyyygga män. Att tjejerna inte behöver ha toppfönat hår heeela tiden.

När jag började göra Studio Belinda så var det en chock för mig att så många skulle tycka så mycket om sådant som inte har ett dugg med det som kommer ur min mun att göra. Om mitt smink, om eventuella rödflammor på halsen suck, om kläderna, håret, nyansen på strumpbyxor, hur jag satt i stolen, och visst, det ÄR ett visuellt medium men ingen, jag upprepar ingen är på snubbarna om det här eftersom det inte finns något krav på män att vara piffiga. Män kan ha tråkiga kläder som ingen bryr sig om. Och kort hår som de inte kan göra frisyrer av. Alltså måste vi tjejer själva kämpa emot. Inte låta utseendehetsen ta över oss. Ett tag var jag besatt av hur jag såg ut i rutan. Jag tänkte på kläderna en vecka innan. Till slut ruskade jag av mig och drog på mig mina egna kläder och bestämde mig för att det inte får bli så viktigt. Och att sitta framför kameran får inte bli så viktigt. Sedan är jag ju inte en klassisk ”TV-4-tjej”. Jag är rund och snackar för mycket. Så jag slipper förbereda mig för den rollen...

Men med min blygsamma erfarenhet av teve-livet hittills kan jag säga så här. Jag har redan fattat vad som är viktigt. Vad som räddar vissa programledarna från fallgroparna och att slippa stå som värdinnan (tills man är för gammal och inte får göra något alls längre) bredvid en skitkul kille som får ta ut svängarna.

Man måste alltid vara redo att gå därifrån. Det får aldrig bli så viktigt att man inte vågar gå.

Agneta Sjödin är gäst i nästa Studio Belinda, tillsammans med Marit Bergman. Hon vågade lämna Let´s Dance när det började kännas som ett rent värdinnejobb.