Jag har besökt dårhus!

I dag har jag varit och besökt ett dårhus. fast ett upplyftande dårhus. Alla dårar var glada, skrek glädjetjut och var kortväxta.
Precis... barnkalas. I Sickla Köpcentrum, i en gigantisk lokal där allt var madrasserat och rutschkanorna gick upp till taket och det fanns studsmattor och bollhav och klätterställningar och gud vet allt. Så som man som förälder ibland drömmer om att ens lägenhet/hus såg ut. Mina barn var inte stilla en sekund på två timmar. Inte jag heller. Men det var roligt. På något konstigt sätt. Jag menar, ibland var det svårt att andas och jag hade huvudvärk efteråt men det var ändå, på något konstigt vis helt okej.

Men jag säger så här, inte en veganväxtfärgssöderproggarfamilj i sikte. Vi befann ju oss ändå i en amerikansk köpcentrumångestdröm. Vilket jag gillar, nej fel, älskar. Jag älskar köpcentrum. Stora monstruösa saker. Gärna med supersizebiografer i, som på Heron city. Jag känner mig trygg där. Jag är nog egentligen typprofilen på en människa som skulle bo i Florida i ett gated community och vara rädd för min mexicanska hushållerska. Tyvärr.