Har varit på middag med Nästan-svärmor på Tranan. Hon fyller 67. Hennes väninnor var med, plus min man, min dotter och jag. Hennes posse är alla kulturtanter. På telefon tidigare idag sa hon till mig att "nu ska du få träffa MINA väninnor som inte jobbar med media". Piken gick fram om vi säger så. Kulturtantsgänget körde med servitören hela tiden. "Varför är alla viner så dyra? undrade Nästan-svärmor häpet och lite indignerat och kyparen svettades. Mitt i middagen stämde de upp i ÅÅÅ tjejer, ÅÅÅ tjejer, vi måste höja våra röster för att höras". Otroligt pinsamt. Sedan tittade dem på mig som om "titta, medievekisen vågar inte"...
Nästan-svärmor är helskön. Min mamma är också helskön. De är två starka tanter som bossar rätt hårt med min man och mig. Nästan-svärmor bossar mer rakt på, min mamma låtsas vara lite "oj, här kommer jag och stör" fast eh, störa var hennes original plan om vi säger så... Dottern var så fin. Uppklädd på restaurang. Satt och gjorde en bok till sin farmor, en klistermärkesbok. Det allra bästa med min dotter är hennes integritet. Tanterna försökte fjäska men hon gick inte på något. Fokus på boken liksom. Det finaste man kan göra för sina barn är att värna deras integritet. Hatar vuxna som "får jag en kram" fast de inte känner en unge och föräldrar som "krama tanten nu".
Grattis Nästan-svärmor i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Belinda. Du skriver "dem" istället för det korrekta "de" (eller säkerhetslösningen "dom") hela tiden. I övrigt är du både smart och vacker.
Min äldsta son var två år då "Karlstad-pedofilen" gav sig på spädbarn på dagis där han jobbade (över). Vi hade just flyttat till en ny stad där mannen skulle idrotta. Barnet skulle skolas in på dagis och jag var fullständigt skräckslagen. Fånigt, jag vet.
Gång på gång fick sonen nerkört i halsen att "din kropp är bara din och ingen får röra dig om du själv inte vill".
Integritet är hans middlename. Jag tror att det är viktigt att barnen förstår att de själva bestämmer över sin kropp.
Andreas, tack. Jag kan inte stava så bra.
Vickan- håller helt med dig. Fattar barn gränserna för sin egen kropp OCH att de aldrig ska skämmas att berätta "hemligheter" andra vuxna sagt att de inte får berätta för oss så har vi kommit en bit på vägen, bort från skiten...
Jag hade själv väldigt stark integritet som barn och avskydde när någon vuxen kränkte den genom att lyfta upp mig i knät utan att fråga. Jag var dessutom blyg så jag bara satt där och led. Usch! Håller med dig helt och fullt. Bloggade i samma fråga efter att jag varit på ett barndop där föräldrarna lät barnet vandra från famn till famn som en medveten strategi för att att få henne van vid att vara hos andra. Här:
http://blogg.vlt.se/mammablogg/index.php?entry=entry070611-134321
Bra blogg, förresten!
Skicka en kommentar