OVAN: Bildbeviset.
I dagens Aftonbladet har jag skrivit en krönika. Det har jag varje måndag. I dag skriver jag om min debut i det svenska författarlandslaget i fotboll. Som jag också skrev om nedan. Jag skriver om en pojkdröm som går i uppfyllelse. Jag skriver om rädslan för att ingen ska förstå digniteten i att ha gjort MÅL på en BICYCLETA i sin LANDSLAGSDEBUT. Jag skrev om tid och tid som upphör. Om ögonblick när verkligheten stannar. Om små stunder som blir tomma bildrutor i en filmkamera, om små delar av en sekund som blir ett svart fotografi, som måste berättas mun till mun. För inte kunde jag tro att mitt fotbollslivs största ögonblick skulle vara fångat på bild.
Man tror så mycket.
Ovan ser ni bilden av när bollen går i mål. Jag ligger i konstgräset och tittar upp. Det är ögonblicket när jag förstår. Att jag gjort MÅL. På en BICYCLETA. I min LANDSLAGSDEBUT.
Se och njut.
Mitt fotbollslivs största ögonblick.
/Ronnie.
4 kommentarer:
I sanningens namn är inte det där mycket till bildbevis. Du skulle lika gärna - eller t o m troligare - ha föst in bollen från liggande position.
I rest my case.
/Martin
Också den myckna myckenheten av pilar och textuell förklaring i bilden tycks vilja fungera som ersättning för sanningens vattenstämpel.
/Martin
Jag har bra självkänsla själv och tuggar därför oavkortat i mig det du säger. Du är duktig du! Och orädd! Ser fram emot stå upp-avsnittet!
okej det var jättekul..blogga lite mer nu. tack sa mkt. och sen far du gärna fortsätta efter att belinda är hemma för jag gillar denna blogg jättemkt.
o e inte bicykletas alltid baserade pa en rajävla tur egentligen? ett 25 metersmal är ren o skär talang. men fint gjort. har en bekant i ditt lag f.ö
Skicka en kommentar