Just det, Stil och politik av Barbro Hedvall och Göran Greider (väldigt sött omslag). Vilket sammanträffande. Jag har ju skrivit om Greiders antistil här på bloggen förut. Och nu, i min krönika i dagens Aftonbladet, tuggar jag det eeeen gång till.
Litet utdrag (Aftonbladet):
Men det finns ju kvinnor som också gärna vill visa upp sin antistil. Ann-Charlotte Alsted skrev om märkeshysterin i nya Sex and the city-filmen på Aftonbladet Kultur och avslutade med att redovisa sin egen ”dagens outfit”. Till exempel underkläder inköpta i mataffären. Kanske var det ironiskt menat men ändå. Jag känner kvinnor som aldrig skulle drömma om att stoltsera med att deras underkläder faktiskt är köpa i mataffären. Men har man ekonomisk eller socialt hög status kan man ju ha råd med det. Och alla vet ju att Greider skulle ha råd att INTE se ut som en uteliggare. Att "klä ner sig" är en typisk hobby för de privilegierade. Och ja, både Göran Greider och Ann-Charlotte Alstadt är privilegierade// Jag skulle tycka att det var kul om Göran Greider snackade om det här i intervjuer istället för att kokettera med att t-shirten var en julklapp från mor och att moderslavarna är idioter. Visst är modeslavarna idioter till och från. Men någonstans är ju hela konsumtionsdebatten så som den ter sig på tidningssidorna ett haveri. Från båda håll. Jag längtar efter smarta röster och nej, jag tror inte att det är min röst vi behöver heller. Det är någon med både köns- makt och klassanalys samt omvärldskoll och lite humor och självdistans innanför skjortan eller nerstoppat i väskan. Var finns denna människa? Någon?
3 kommentarer:
Hej, jag tycker fortfarande att du är briljant. Fast visst menar du modeslavarna, inte moderslavarna?
"moderslav" var nog en freudiansk slip...
Varje gång någon form av liknande debatt dyker upp, alltså hur privilegade försöker stoltsera med att de inte lever som privilegade, eller försöker visa sig som någon annan än de är, bara för att de faktiskt har ett val så är det enda jag kan tänka på PULPs gamla dänga Common people från mitten av nittiotalet. Den texten säger liksom allt, alla andra inlägg blir överflödiga. Alltså säger jag inget mer om detta.
Skicka en kommentar