Hillevi Wahl ställer frågan på sin blogg om vi kan bli "kompisar" igen, hon och jag.
Jag tror faktiskt inte det.
Jag kan vara skittaskig mot folk och då får jag ta att få igen det.
Jag skriver saker på min blogg som jag får räkna med tolkas (och tolkas gör det!)
Ibland skriver folk elakt om mig. Då blir jag skitsur (ibland) men vet ju att så ser reglerna ut.
Det kan vara väldigt jobbigt när någon är elak eller sur mot en offentligt, det tycker alla från och till, ingen skakar bara av sig saker även om vi låtsas. Mediabranschen är full av gör-det-själv-superhjältar med hål i sömmarna. På kammaren biter man på naglarna, ifrågasätter sig själv, frågar kompisar om råd, funderar.
Sedan finns det här. Att få en hemmagjord missbruksdiagnos samt outas som någon som varit packad på barnkalas och har alkoholindränkt snuttefilt. Där går min gräns. När det blir rena lögner för att någon vill vara lustig på min bekostnad. Då blir jag bara ledsen. Inte arg.
Sedan kan jag bjuda på om/att det finns människor vill göra mig till slagträ i sin debatt om huruvida föräldrar (mommy dearest) ska få dricka överhuvudtaget när de fått barn.
Gör det. Anklaga mig för att glorifiera alkhol eller tyck att jag är för mycket fel sorts mamma. Be my guest. DET kan jag ta. Men inga knivar i min rygg, tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
du Belinda jag tycker du är en härlig person. Älskar dina kommentarer och de lyser verkligen med sin ironi och sarkasm, de som inte ser det är mest torra.
Vuxenvälling är nu ett väl använt ord i mitt lexikon. Tack.
Vad bra, Nikki! Vill tillägga att jag är MOT rattfylleri också innan det kommer upp på anklagelselistan.
Det allra sorgligaste är väl att de här människorna gärna skriker över vargen, men när vargen verkligen kommer så skiter de förmodligen i det. Det finns säkert massor av människor med alkholproblem i deras omgivning, men det är nog lättare att ge dig alkismorsadiagnosen än att konfrontera jobbarkompisen eller grannen...
Det är kanske frustrationen över att man inte törs göra det "på riktigt" som tas ut i ett sånt här sammanhang, vad vet jag? *spekulerar lite*
Jag tror nog att Hillevi är "militant" pga sin uppväxt. Precis som en mobbad blir rabiat som vuxen om man skulle höra att ens barn blir retat (utan att för den skull bli mobbat); har man blivit utsatt för ett trauma så är man extra känslig runt det ämnet.
Min pappa var periodare, så jag förstår varför hon känner som hon gör, MEN vi har inte alkoholfria kalas; jag tror barn mår bättre av att se att man kan umgås med alkohol i bilden (givetvis utan att det går över styr & man ligger aprak & spyr i ett hörn, men det säger ju sig självt...) istället för att utmåla alkoholen som Satan...
För mycket & för lite skämmer allt!
Hej Belinda! Jag har inga barn själv, varför jag ofta får höra att jag inte ska uttala mig i frågor likt dessa. Men det skiter jag i, och jag måste säga att jag tycker det är befriande med ngn som du, som verkar sträva efter att behålla det du gillar i livet parallellt med att ha en familj. Jag får utslag av alla dessa kvinnor, för det är tyvärr oftast kvinnor, som ska ha åsikter om hur andra kvinnor - för det är nämligen alltid kvinnor - lever sina liv efter de har fått barn. Ingen vettig människa kan väl tro att ungar far illa av att föräldrna dricker en/ett par glas vin i sällskap med andra. Att likställa detta med alkoholism visar nog att man har en del obearbetade issues... Jag förstår att du känner dig kränkt, och det är starkt att stå på dig! Visar man barnen att det går att ha ett sunt förhållande till alkohol, precis som med allting annat i livet som är okej i lagom mängd, så tror jag man främjar för ett normaliserat förhållningssätt. Dessutom är väl det här DIN blogg om jag inte missminner mig, där ironi är är fullt tillåtet. Hajar man inte ironi finns det ju gott om andra bloggar att hänga på. Jag gillar dig! /K
Men shit vad du tar åt dig. Om Hillevi var helt ute och cyklade så hade du ju inte brytt dig.. Jag har faktiskt tänkt på att du verkar dricka och hänga på krogen lite väl mycket. Hoppas att du inte har problem.
Eftersom jag har barn tar jag illa vid mig om jag blir kallad för saker jag inte är, stämmer bra. Vidare rekommenderar jag dig att söka upp en blogg där du trivs bättre och slipper fundera över om folk har problem.
Belinda, jag gillar att du (och även Popmorsa) är ärlig med hur barnlivet är. Allt är inte rosa små moln och kärleksrus och ibland känns det som om vi pumpas med de bilderna lite för ofta. Jag tror, precis som du, att det är viktigt att inte tappa bort sig själv (det kan hända även utan barn men är kanske lättare med) och jag tycker att det är skönt att du står upp för det du tror på!
30-något. Hello again. Men jag tror också att det inte finns någon "rätt" bild av föräldraskapet. det utgår ju helt från vem man är som individ. Jag är till exempel torsk på rutiner och gillar inte för mycket förändring medna andra kanske levde mer bohemisk innan de fick barn och fortsätter så. Jag läste för mycket om barn när jag var gravid så jag hade den där stereotypa bilden av hur fint det blir. Det blir ju fint, helt magsik till och med, men det blir inte som i böcker. Det blir som med allt annat, inte riktig som man tänkt sig. Det är liksom inget man kan beskriva egentligen. Bara leva. Oj, vad jag skriver. Måste ju jobba...
Ok. Jag förstår, du vill bara ha läsare som tycker som du och som tycker att det är häftigt att vara full. Men det är lugnt, jag klarar mig utan dina partybilder och din "ironiska" humor.
Precis Kim, du drar ner partystämningen liiite för mycket.
Så himla larvig du är. Kan du inte tåla att någon kommenterar vad du faktiskt skriver och "nej, vi kan inte bli kompisar igen för du säger emot mig" så vet jag verkligen inte vad du har i bloggvärlden att göra! Det här känns som en sandlåda. Stå för att du dricker rödvin på ett barnkalas när du skriver det och börja inte dra fram "Amen, det där var ju IROOOOONI, hajar ni inte att det var Jånni Balle som sa det" för då blir det rena rama femårsnivån. Acceptera att folk har åsikter eller lägg ner.
Skicka en kommentar