Lilla katt

MIn dotter har fått en katt. Jag hade hund när jag var liten. Katter förstår jag mig inte på. Men jag vill att mina barn ska ha djur omkring sig och katt verkar lite enklare än hund. Jag tror att jag tycker att katter är för självständiga. Okuvliga. Att man verkligen får jobba för deras respekt. Det är ju å andra sidan väldigt fint. Hundra kan ju vara lite ögontjänare så där. Men jag minns hur jag grät när min hund, Alex, dog. Han var enögd på slutet, fick starr. Jag grät och grät. Det var livets hårda skola. Människor och djur försvinner.

Åh, jag hoppas att det tar en evighet innan den här katten försvinner. Jag vill inte att min dotter ska lära sig för mycket om livet för tidigt. Jag vill fortfarande att hon ska tro att pappa och jag, vi kan skydda från allt ont.

Nu blev jag sentimental.

Kattungen bor hos dotterns dagiskompis, vi får den i augusti. Nu är den döpt i alla fall. Vi har varit där och klappat på henne.
Katten kommer få det bra hos dottern.