OVAN: En så kallad "åsiktsmaskin" av 1999 års modell.
Jag var lite sur när jag vaknade i morse.
Sedan sprang jag 40 minuter på ett löpband.
Sedan orkade jag inte längre vara sur.
Nu är jag apatisk. Och mätt. Har ätit makaroner med köttbullar (ja, i den ordningen). Som jag inte lagade själv. Vem som lagade dem kan ni fundera på, era jävlar.
I kväll ska jag gå fest. Det är Resumé som anordnar en gala. De ska utse medie- och reklambranschens viktigaste personer. Jag kommer att stå i ett hörn som en tönt. Det gör jag alltid. Stammar och kedjeröker. Jag och Peter (nej, jag VET inte hur man länkar) ska dit. Han kommer att göra samma sak. Kedjeröka och stamma.
Jag är nominerad i kategorin "Åsiktsmaskiner".
Det känns lite märkligt.
Jag är ingen åsiktsmaskin. Och om jag är en åsiktsmaskin så borde jag definitivt inte vara nominerad. Jag är i så fall världens sämsta åsiktsmaskin. Jag är ointresserad av åsikter. Jag hatar att man dränks av åsikter när man läser en tidning. Krönikörer som häller ut sina åsikter gör det nästan alltid av den enkla anledningen att de är 1) lata, 2) dumma eller 3) dåliga på att att skriva.
Det finns några få undantag. Men de är få.
Jag är inget av det där.
Jag ger infallsvinklar, jag berättar historier, jag förmedlar en känsla, jag vänder på en situation.
Men om du ser mig hälla ut en 2200 tecken lång åsikt på Aftonbladets sistasida så ska du åka till Zinkensdamm och ge mig en klapp på axeln, för det är jag antagligen i behov av just då.
Det händer att jag blir presenterad som "åsiktsmaskin". Ibland inför föreläsningar på bibliotek eller skolor och någon ska presentera mig och förklarar att jag "dessutom är åsiktsmaskin på Aftonbladet". I sådana lägen vill jag ta min kaffemugg och gå hem. Eller slå den i huvudet på tanten som just sagt ordet med lite putslustig ton. Jag hatar ordet "åsiktsmaskin". Det är nedvärderande och förminskande. Kalla det hellre "opinionsbildare". (Vilket jag inte heller anser mig vara i någon högre utsträckning.)
Jag är ingen åsiktsmaskin. Jag är en kolumnist som ska fånga, beröra och förmedla känslor, sätta fingret på en gemensam verklighet. En åsikt kräver ingenting. Att ha åsikter är inget yrke.
Jag kommer inte längre i denna fråga, märker jag.
Börjar bli lite sur.
Men jag är ändå glad över att vara nominerad.
Eller, ja, äh, ni fattar.
/Ronnie.
