Är jag en alkismamma?

Okej, jag skrev att jag drack "väääldigt mycket rödvin" i dag och det har kommit in en kommentar från en tjej(?) som undrar om jag var ironisk med att jag drack massor av rödvin på kalaset. Hon tycker att det är fel, bör tilläggas. Bloggaren Hillevi Wahl har också ondgjort sig. Men herregud, ta´t lugnt. Jag drack rödvin men jag var ju inte packad. Har man druckit så mycket rödvin som jag gjort de senaste åren blir man immun. Ja, DET var ironiskt. Lyssna. Vi var 20 pers, över hälften vuxna, det var inget barnkalas utan öppet hus för våra kompisar (och deras ungar). Jag drack några glas vin men men blev ju inte i närheten av packad. Packad blir jag på stan med mina grrls. Inte på dagis...

Jag blir inte full med mina barn. Men jag tillhör inte heller den falangen som blir nykterister och antisockerkämpar på kuppen. Jag slutar inte med vin på våra middagar och fester. Jag minns min egen uppväxt, 70 och 80-tal, då pappor rökte i bilen och alla drack rödvin och vi barn kutade omkring. Det finns sprickor i den kristallen också men idag är det hjälm på barnen då de ska krypa och de får inte ens gå bakom husknuten själva. Föräldrar slutar existera som individer när de får barn för att "satsa" på familjen. Träffar knappt kompisar längre, glömmer hur en barrunda på stan, en timme i gymmet eller ett planlöst flanerande på H&M egentligen känns. Vi är skilsmässobarnen, nyckelbarnen, som gick lite vilse på vägen. Vi började knarka trygghet. Vi blev duktiga men mer då?

Skål.