Visar inlägg med etikett if I can´t dance. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett if I can´t dance. Visa alla inlägg

måndag 7 juli 2008

Charlotte Flinkenbergs nya Vecko-Revyn

Det slog mig idag när jag bläddrade i andra numret av CHIC. Charlotten Flinkenberg, chefredaktören var en gång i tiden fittstimmarna antagonist. Vi hatade hennes Vecko-Revyn. Man skulle nästan kunnat tro att vi gick omkring med vitlök och ett krucifix i jackfickan ifall att vi skulle springa på henne. Vi var så arga på hennes dubelmoral, låtsas vara tjejernas storasyster när hon bara "lärde" ut allt som var fel på flickorna. Flinkerbeg höll naturligtvis inte med. Det slog gnistor om bråken ibland men det lustiga är att Flikenberg var mer lik oss än vad vi fattade då. Det där oakademiskt streetsmarta och den stora käften.

Sedan blev vi i alla fall vuxna och då blir svartvitt lite grått på det där sättet som man svor att det aldrig skulle bli. Det kommer nya feminstiska frågor också ju äldre man blir, till exempel om bitterfittor och ungar. Vissa slutar helt att vara feminister.

Men jag ser det som ett tidens tecken att hon har en ny tidningsbebis. En tidning vars framsida pryds av en bild på Gwyneth Paltrow och ett citat om att Paltrow bantade tills hon grät samt en bild på Helena Segers nya väska och infon att den kostar 100 000 kronor. Flinkenberg som alltid haft fingret i luften har så klart gått vidare till den nya flickjournalistiken. Konsumtionsjournalistik. I likhet med den gamla flickjournalistiken koncentrerar den sig på tjejers yttre och hur det ska pimpas. Fröken Sverige och "älska kroppen"-specialare har fått maka på sig för stjärnoras egna svältdieter och de rätta klänningarna.

Största skillnaden mot då, att nu är att nästan alla med på tåget (annars skulle aldrig Sofie Fahrman kunnat posera i miniklänning på Cafés omslag heller). Och vem skriver krönikor på sista sidan? Tada, Linda Skugge så klart.

Fittstim föddes ur just den där känslan av att alla var med på tåget. Så jag undrar över den fjärde vågen. När den kommer och hur den kommer att se ut och vad den kommer att vara förbannad på (och nej, mejla mig inte att den redan finns inom SSU eller något sådant, jag pratar om något helt annat). Tänk om min dotter blir en del av fjärde vågen. Tänk om dom kommer att säga; "våra mammor lovade att vi skue bli lycklgare och friare om vi hade en Marc Jacobs och en blogg, men dom ljög".

En sak är säker, jag tror inte att Nina Björk blir deras guru på samma vis som hon var för oss Fittstimmare. Björk ter sig mer och mer som en sådan där galen gubbe som bor i skogen för att han är elallergiker (men ändå kan bli filmad till en halvkass TV3-dokumentär). Bara det inte blir Maria Sveland. Det är mitt råd till fjärde vågen: Våga ha kul också. Skäms inte över era "ofeministiska" nöjen vare sig det är porr eller rosa kjolar. Och se inte ner på tjejer som som inte tycker som ni gör.